Svart Magi

Nu har jag kommit till en mycket kritisk del i boken (Manson) som handlar om svart magi/riter. Folk som lyssnar på tung musik och offrar till Satan. Sånt kan man tycka är otroligt larvigt, men det jag tycker är läskigt är vad som händer med deras hjärnor. Kan man sjunka lägre självdestruktivt sett?

Jag har suttit i cirklar och rökt på med paranoida, svartrockande fanatiker till Black Sabbath, Paranoid (där har vi åter sådan musik jag älskar men som framkallar satanisten i dig) och det var riktigt läbbigt nu när jag ser tillbaka på det. Det läskigaste är att jag tyckte att det var helt normalt när jag gjorde det. Men på ett sätt är det som att man ser sig själv från utsidan så här i efterhand, allt jag gjorde mot andra och mig själv, och bara tanken på att kunna göra det, skrämmer mig mest.

Jag tror inte att någon människa är medveten om att han/hon lever ett självdestruktivt liv och det är först när människan själv inser det som andra kan vara till hjälp. Det är nog därför sjukvården varje år uppfinner nya diagnoser, dör att kategorisera människor till den grad att de till slut måste inse själva att de har problem. Det är både på gott och ont tror jag. Du känner dig utanför, som ett offer samtidigt som du förstår att något är fel. Det gäller att våga.

Att VÅGA må bra. Att VILJA må bra.

Allmänt | Kommentarer (0)